MadeleneL

Jag älskar att rita, har alltid gjort! Men det krävs ett visst humör, en viss kännsla.. oftast vid perioder då jag känner mycket brukar jag ta till papper och penna och bara rita vad som faller mig in för att förmedla något. Jag ritar alltid i mitt block som jag sen har liggandes i en låda tills nästa gång! Så har jag alltid gjort.
Har många bilder sen jag gick i högstadiet och även lite tidigare.
Jag började måla mycket när min mormor blev sjuk, när mormor och morfar gick bort började jag rita mer. Jag ritade då mycket Nalle Phu som jag bara älskade, jag ritade av vykort som mamma köpte till mig vid sjukhusbesöken när vi hälsade på mormor och morfar.
Mycket kännslor fanns inom mig just den perioden och mycket täckningar finns kvar.
Varje täckning är ett minne för mig, istället för att sätta ord på de jag känner brukar jag försöka måla de jag känner. Eller berätta med bild. Samma sak när jag fotar, vill berätta med bilder, förmedla kännslor. Övar gör jag varje dag. Jag är inte vidare grym på att rita, men jag gör det för min egen skull! För att jag älskar det och de duger för mig.
Har inte tänkt så mycket på de förrän idag, att om man tittar på mina teckningar så ser man olika händelser i mitt liv, perioder i mitt liv, perioder då tankar svävar runt. Och vissa bilder har massor att berätta när jag själv analyserar dom i efterhand.
Ska visa er mina två sista teckningar jag ritat klart idag, det blir en halvkass mobilbild men man ser vad de föreställer;)

 
Detta är två helt olika sätt jag gillar att rita på, de första är att rita av saker, bilder, foton jag tagit även om de inte blir särskilt likt. Den sista är en sån där bild som jag målar de jag känner utan att i förväg veta vad jag ska rita utan de bara kommer. Detta är dock första gången jag använder mig av lite färg för att förstärka vissa saker och för att få en annorlunda effekt.