TÄNK OM...TÄNK RÄTT
Det mesta här i livet handlar om inställning. Olika människors synsätt kan få samma sak att framstå helt olika!
Det kan tolkas på mängder av sätt! Man kan förmedla en sak på olika sätt.
En upplevelse kan uppfattas på många sätt beroende på hur en person är, hur personen som upplever allt brukar ha för inställning.
Viktigast av allt i just denna karusell är att varje enskild person lyssnar till sitt inre om hur man själv upplever allt och framför allt tillåts av omgivningen att få tycka just så!
För en kännsla är personlig, individuell.. och en upplevelse man återberättar kan låta olika, men inte mindre sann eller mindre rätt för det!
Det är en tankeställare jag får ofta när man möter människor i mitt yrke eller vart som.
Att vissa saker kan man själv anse vara små saker, bara att vifta bort och gå vidare. Men det jag verkligen fått lära mig genom min utbildning är ett annat tankesätt som får en att öppna sina sinnen en aning.
Det handlar om att lyssna, plocka bort sina egna värderingar en stund, se personen som förmedlar upplevelsen, sätt dig in i situationen om du själv skulle varit i just den personens sitts.
Försök måla upp en övergripande bild och se sen upplevelsen och försök ta den känsla personen har och känn den en stund.
När det är gjort, kan man känna med en person! Efter det kan man förklara sin egen version och sina egna sätt att tänka om, tänka bra tankar, mildrande tankar som kan lätta på eventuell börda!
Mest förundrad blir jag över responsen jag mötts av ibland, som att ingen lyssnat på riktigt innan,
att ingen sett individen och framför allt, att en person kan bli misstrodd över en känsla som just han/hon faktiskt känner!
Vem kan påstå att en känsla är felaktig? Vem kan avgöra det?
Enbart en själv!!
Misstro och kränkning.. går det hand i hand i detta fall tro?!
Jag vet inte..
Men inom vården pratar man ofta om hur man kan vårda en person på alla dess plan utan att kränka en person, linjen är enormt marginell. Det som är självupplevt i yrkesmässiga diskussioner är att det praktiska diskuteras mycket, hur kan man sköta hygienen utan att kränka en människa, hur kan man göra i en sådan situation utan att kränka en person.. jag skulle vilja påstå att diskussionen om hur man inte kränker en mentalt är knivigare. Just den diskussionen borde tas upp oftare för att aktivt hålla igång ett öppet sinne som kan vara nyttigt och mycket bra att ha inom vården, men även som medmänniska i många sammanhang!
Viktigast skulle jag vilja påstå att det finns inga rätt och inga fel, inget rätt sätt att tänka.. bara olika...
Just detta du skriver känner jag igen mig jätte mycket i speciellt nu efter olyckan ingen som trott på mig att jag faktiskt har så ont som jag säger d tog mig 3 månader för att läkaren skulle tro på att jag hade så ont som jag har å efter mycket om och men har jag fått mig en tid för att göra en MR jag har fått utskrivet smärtstillande så jag någorlunda kan klara vardagen med Freija men som sagt d tog mig lite över 3 månader innan dom förstog. D e inte dom som går med denna smärta 24 timmar om dygnet men ändå säger dom jag förstår dig men d kan dom ju inte göra när dom inte vet hur jag haft det å eftersom dom inte trott på mig innan. Ibland blir man bra trött men med lite vilja å massa tårar så har jag ändå kommit en bit på vägen i detta helvete jag har just nu. hoppas allt e bra med er kram
