MadeleneL

Var på i GBG idag och tog en fika med Jenny och lill*n i magen och Helena och Casper. Tiden gick jätte fort som vanligt =D Vi har ju kännt varann i många år och umgåtts som mindre alla tre..Så idag var trion samlade igen=D
Jag blir ju galen...är ju inne i en sån fas där jag VILL ha en liten till helst igår... Inte nog med att Jenny har en liten i magen som jag fick känna när den sprattlade runt i magen idag och Helena har lille Casper på en månad som jag fick hålla *AAAAAAAAAAH* Vart jag än tittar så är det små små bebisar=O går inte att undvika dom. Hoppas det lägger sig snart.
Kristin ska ju ha en liten i juli, Jenny i maj, ett par andra kompisar i augusti. Bebisar heeeeeeeeela tiden. Får gosa med deras tills det blir dax att skaffa ett syskon till Linnéa.=)



Jenny och "ärtan" och Linnéa...Linnéa var mallig över att få sitta bredvis tant jenny=)

Efter vi fikat gick vi runt och kollade i stan....barnkläder blev det att vi tittade på så klart=D. Finns ju för mycket fina saker.. vill  ha allt. Köpte Linnéa en så söt keps..Kan vara bra till sommaren när solen skiner. Hon blev alldeles till sig när jag provade den på henne i affären.

  

Igår jobbade första dagen på mitt schema, Kristin passade Linnéa en stund tills Patric hämtade henne efter jobbet=D Det hade gått bra. Känndes konstigt att man ska jobba igen men skönt samtidigt.

1. 2.   3.  4.

1.Glada Linnéa på väg till ÖF=) Har på sig den fina overallen hon fick av Allice och Camilla.
2.Så här står Linnéa  hela tiden och funderar på om hon vågar krypa...för det är ju jätte hemskt om man ramlar på mage.Det vågar hon inte riskera.=)
3. Hon vinkar till fåglarna utan för fönstret på öf och säger "ejejej"
4. "vill jag ha något så tar jag det"


Har funderat på en sak...Jag har en sån oerhört stark fobi ...eller vad man nu kan kalla det.
Jag har jätte svårt för att ha fötterna på golvet bredvis sängar eller soffor där det är ett litet mellanrum till golvet..Speciellt om jag sett en på en spännande film.
Jag funderar på varför det följer med en hela livet och varför man inte kan bli av med det?!
Jag försöker verkligen att intala mig om att det inte är någon fara jag VET att det inte är någon eller något under sängen/soffan men ändå smyger sig paniken på och det börjar krypa i heeela kroppen.
Jag har min storebror att tacka för det tror jag.
När jag var 12-13 år och jag bodde med min familj i en lägenhet. Jag hade min säng längst fönstret och jag hade ställt min bokhylla för halva sängen så det skulle bli lite mysigare när man skulle sova. Jag hade en ganska hög säng och jag kunde ju se hyffsat bra om det var något under den men ändå hade jag sån fobi för vad som kunde finnas under sängen. Varje gång jag varit uppe på natten eller när jag skulle lägga mig på kvällen så tog jag satts och hoppade i sängen en liten bit i från för att vara på säkra sidan.
En dag tänkte jag övervinna min rädsla så jag tänkte öva lite mitt på dagen då det var ljust ute. Så jag satte mig på säng kanten och hade fötterna i golvet och det fungerade ju alldeles utmärkt. Dagen därpå skulle jag skriva lite dagbok som jag alltid gjorde och satte mig också denna gången på sängkanten med fötteran på golvet. Men denna dag hade min kära bror tänkt att skämta med mig trotts att han visste hur "nojjig" jag var.
Han hade lagt sig under min säng och när jag suttit en stund sträckte han långsamt fram sina händer och tog tag om mina vrister och drog=O Gissa om jag skrek.....  Jag är inte lika rädd som då att jag behöver hoppa i sängen eller så, utan obehagskännslan kommer krypandes i mellan åt.

Har du någon fobi eller någon typ av tvångstanke, som kanske följt med sen du var mindre?