MadeleneL

Gårdagen började som vilken dag som helst. Skulle ju till vårdcentralen igår som jag skrev. När jag kom fram till parkeringen fick jag så fruktansvärt ont i ryggen att jag knappt kunde stå, benen vek sig och jag höllpå att falla ihop hela tiden kunde inte stå rakt. Efter 30 minuters trixande så fick jag ut Linnéa och satte henne i vagnen. När jag väl träffade läkaren fick jag en remiss till sjukgymnast och när jag berättade om ryggen sa han bara att jag äter de tabletter som ska ta bort de onda i ryggen redan och klappade mig på axeln och sa att jag skulle gå till sjukgymnasten och få en tid så skulle de gå över. Väl vid bilen så försökte jag med allt och efter 1 timma så satt Linnéa i bilen, massa folk stannade och stirrade men ingen kunde fråga om jag behövde hjälp. Jag hade så ont att tårarna bara rann. Bestämmde mig för att ringa Anna och Håkan och fråga om dom hunnit åka till GBG vilket dom inte hunnit*tack och lov* Dom kom och lyfte in barnvagnen i bilen och sen åkte dom efter hem till mig och lyfte in Linnéa och hjälpte mig in med allt. Jag hade stora problem med att ta mig ur bilen och än  en gång kom tårarna för att de gjorde så J***A ONT...milt sagt. Stor lipa gjorde jag. Anna fick stå och se på och försökte så gott hon kunde hjälpa mig. När jag väl kom ur bilen så fick jag hjälp in. Anna och Håkan stannade tills min bror och hans tjej kom. *STORT TACK det var guld värt* Sen fick jag mig en och annan utskällning av min kära bror att jag inte skulle vara så förbannat envis utan åka in. Efter att ramlat ihop på badrumsgolvet och knappt kommit upp så ringde jag sjukvårdsrådgivningen som sa att jag skulle åka till akuten. Ringde NÄL också och dom sa att jag skulle åka till akuten. När jag hade genomlidit bilresan och skrikit ett par gånger sa min bror att han skulle hämta en rullstol...men NEJ sa jag...envis som jag är. Jag gick och hängde mig på min bror in. Framme vid luckan säger sköterskan att jag skulle gå till min vårdcentral för jag KAN ju gå???>=( Min bror blev förbannad och sa att jag redan varit där och läkaren skickade hem mig med alvedon, och att jag INTE kan gå men att jag är så förbannat envis bara. Vi skulle gå därifrån när hon ropar efter oss att vi skulle åka till Uddevallas akut för att NÄL inte har någon Ortoped. Sagt och gjort. Det var en oerhörd väntan på Uddevalla 8 timmar rättare sagt. Ingen mat och inget att dricka. Ingen smärtstillande fick jag förän jag kom in på ett rum. Fick hänga på en "gåvagn" (eller vad de nu heter, sån som oftast finns på förlossningen) Men efter ett par timmar gjorde de så ont i axlarna istället så jag fick sätta mig ibland och vila. Då hade jag jätte svårt att komma upp varje gång.
Min underbara bror satt och skämtade med mig så jag inte kunde låta bli att skratta. Folk undrade nog om de verkligen var något fel på mig när jag inte kunde sluta skratta ibland.
Jag fick 4 tabletter som hjälpte mot värken och jag fick göra massa övningar för att utesluta diskbråck. Det var ett kraftigt ryggakott oxh hon ville lägga in mig för observation=O NEEEEEEEJ.-..ja som hatar sjukhus och har världens sprutfobi. MEn hon sa att jag fick prova gå nu när jag hade fått tabletter och kunde jag röra mig kunde jag få åka med med massa tabletter och se idag hur jag mår. Blir de värre eller samma imellan alla tabletter jag ska ta så måste jag åka in igen och då lägger dom in mig och då får dom ge mig medicin och morfin i sprutform=O Nu håller jag tummarna för att de ska ge med sig och inte bli värre iallafall. Jag kan gå men de går väldigt långsamt då det gör ont. Men innan kunde jag inte ens gå så de är framsteg bara de.

Min bror och anna är här och hjälper mig med Linnéa för henne kan jag inte klara av själv just nu=(

TACK för all hjälp..Ni är helt underbara, Anna & Håkan, Krister  & Anna..hade inte klarat de utan er. Då hade jag nog stått kvar i centrum  om ni inte hjälpt mig.