SÅ UNDERBAR...
Om någon hade sagt till mig för 3-4 år sedan att jag skulle bli mamma, och dom banden du kommer få till detta barn går inte att beskriva, så hade jag troligen bara skrattat eller sagt"-ja, ja.."
Patric frågade mig i hela 3 år om inte vi skulle skaffa oss ett litet knyte innan jag tyckte att det var dax.
Jag sa till Patric att det inte bara är att skaffa barn utan det är sömnlösa nätter, blöjbyten och massa annat därtill. När jag var 15 fick jag mig ett småsyskon och när jag var 16 kom ett till..så jag visste vad det handlade om.
Nu sitter man här med en helt otroligt underbar liten dotter på 1,5 år och kan se till baka på en otrolig resa man varit med om. så mycket kännslor, så mycket glädje och kärlek denna lilla docka fört med sig.
Minns så väl den dagen jag skulle göra ett test för att se om jag var gravid..super nervös var jag.. Patric stod och lagade middag i köket. När testet var klart och jag såg +:et började jag le från öra till öra samtidigt som en enorm oro infann sig..
Patric blev så glag att han äntligen skulle få bli pappa.
När vi väl varit på rutin UL så berättade vi för folk att vi skulle bli tre. Våra föräldrar och syskon visste långt innan då vi inte kunde hålla oss.
Ända sen den dagen då jag fick ett + har jag älskat det lilla knyte som växte i magen. Ju större magen blev ju verkligare blev det att vi faktiskt skulle få en liten skrutt. Jag kunde prata med skrutten i magen och sjunga för den och få lite buffar tillbaka ...om det var för att jag sjöng så falskt eller om hon blev glad det lär jag aldrig få veta=D
Efter 9 långa eländiga dagar över tiden vaknade jag av att jag drömde om att jag födde en liten tjej..vilket ingen trodde jag skulle göra för det VAR EN POJK..och det såg vi ju att det var;)
Efter 19 timmars värkarbete hemma åker vi in och får kämpa i ytterligare 18 timmar..efter en fruktansvärd förlossning kommer vår prinsessa till världen med akut kejsarsnitt.
Jag har aldrig gråtit av lycka i hela mitt liv fören den dagen..Patric grät och satt stolt med sin dotter i famnen bredvid mig. Jag klappade denna underbara lilla prinsessa som studerade oss när vi pratade såg ut som att hon kände igen våra röster och funderade på om det verkligen var vi som såg ut så där..
Vilken lycka...inte bara för oss utan för Linnéas mormor och morfar, farmor och farfar, gammle farmor och farmfar, gammelmormor, mostrarna, morbröderna, farbror all övrig släkt...vännerna..
Att man kunde känna så otoligt stakt för en så liten varelse, att man kunde bli så otroligt glad och att det kunde göra så otroligt ont och göra en så ledsen när de lilla knytet var ledsen eller mådde dåligt
Det är en helt underbar kännsla att få följa utvecklingen och alla framsteg av ett litet barn.. Från första sparken i magen, första andetaget, första leendet, första stegen, första orden..listan kan göras lång.
Linnéa får mig att skratta flera gånger per dag oavsett vilket humör jag är på, hon får mig att le hela tiden. Bara av att tänka på henne får mig att le och bli alldeles glad..
Kärleken till en s barn går inte att beskriva på något bra sett så folk kan förstå, utan man måste uppleva det föra tt verkligen förstå kännslan..
Hon är helt underbar, hon är vårat allt..
Det bästa som hänt oss..
Vår solstråle♥
