MadeleneL

Igår när jag gick från parkeringen till skolan fick jag känslan av när man gick i låg och mellanstadiet. Solen sken och det var lite kyligt i luften. När jag gick i lågstadiet var det poppis med att ha en polotröja(tunn sådan) under en T-shirt. Då tog vi alltid av oss jackorna när det började bli lite varmt ute och så gick vi med våra coola tröjor med adidas byxorna med dragkedja längst ner eller med knappat. Man var så glad och visste inte mycket om vuxenlivet. Man var barn, lekte ute och älskade skolan. Resten fixade mamma. Jag behövde bara tänka på att göra läxor och fundera ut vilken kompis jag skulle leka med för dagen.
Det var tider de=)

När jag gick ifrån skolan var jag inte lika munter vill jag lova. Då kändes livet surt och jag var på gränsen till att börja gråta. Då kom minnerna tillbaka varför jag absolut inte ville läsa vidare efter gymnasiet=/
Efter att ha kämpat med dyslexi sen lågstadiet så var jag alldeles matt när jag väl tog studenten. Stavningen blev så mycket bättre på högstadiet men det har även påverkat mig när jag läser, läser långsammare och ibland när det är fakta får jag läsa samma mening flera gånger för att få klämm på vad som stod i meningen. När jag ska läsa in fakta behöver jag läsa 10 gånger då andra behöver läsa 3... och knappt då lyckas all info stanna.
Jag gick ut gymnasiet med bra betyg även högstadiet. På högstadiet hade jag bara en dröm att få ihop tillräckligt med poäng så jag kunde gå Mediagymnasiet i Munkebäck som jag senare gjorde. Jag lyckades! Men det var ingen lätt väg. Fick knappt G i vissa ämnen trotts att jag pluggade så mycket jag kunde och orkade med. Men några  MVH och VG i  de praktiska ämnena.
Fick tillochmed Stipendium för skolans bästa elev i Syslöjd=P Slå de ni;)
Gymnasiet var lika dant. MVH i Foto och alla praktiska ämnen men super kämpigt i de andra.

När jag gjorde provet igår började det med att jag blev så osäker på några frågor och mitt självförtroende sjönk i botten direkt och negativa tankar började cirkulera runt i huvudet. Om att jag är usel, att jag klarar aldrig detta..
Jag har verkligen pluggat och jobbat med denna bok och borde kunna det men när det är prov blandas allt i hop i huvudet. När jag gick ifrån lektionen var jag väldigt säker på att jag får göra om provet. Har redan börjat plugga för det. Igår fick jag tankar om att lägga ner detta, varför ska jag utsätta mig för detta igen???!!
Var arg smatidigt över att jag tänker så och över att jag blev ledsen.. fan bit ihop och kämpa..
Jag är mästarnas mästare på att få kämpa med allt så varför skulle jag ge upp nu.. Jag vägrar säga till lärarna att jag har dyslexi för jag vill inte bli satt i något fack eller få "special" hjälp. Har fått tillräckligt av den varan i skolan. sen säger jag inte att det är något fel i att få hjälp om man har läs och skriv svårigheter. Bara att jag har fått hjälp hela låg och mellanstadiet och högstadiet.

För mig är det en jätte stor seger om jag kan klara mig igenom denna utbildning själv som alla andra gör. Sen spelar det ingen roll om jag ¨måste slita lite extra, då får det vara så.
Idag har jag ny energi och krafter. Laddad och en gnutta *jävlar-anamma* så går det nog vägen. Har redan börjat plugga i nya boken i den nya kursen för att börja få avklarat inlämningsuppgifterna som ska in så jag sen kan focusera på slutprovet i kursen.
"Allt går om man vill" är något jag brukar säga ofta om allt. Finns inget värre än när någon säger att det klarar du inte..då SKA jag göra det bara för att bevisa motsattsen.

Ja  ja  jaaaa..massa tjat..kände bara att skriva ut min frustrasion från igår för att kunna släppa det helt och ta nya bestämda tag.
DETTA FIXAR JAG=)
(Det har jag bestämt, för det är något jag VILL)