MadeleneL

...Jag har svaret.. hittar ingen annan logisk eller konstig förklaring till hur skrock fungerar för den delen heller..
SÅ till alla er som funderat hela livet så ska jag ge er min teori.
Som liten iaktar man sina föräldrar, i mitt fall var det mamma som hade en del konstiga saker för sig om fick mitt urverk att snurra och fundera på vad hon sysslade med... först i äldre dagar tyckte mamma att jag var stor nog att få veta varför hon var konstig.
Mamma var oerhört noga med att nycklar aldrig får ligga på bordet??????????!!!! Man kan tydligen få otur.. mamma sa hur det där med skrock fungerade att det bara är en "fix-idé", inget vetenskapligt bevisat.. bara om man la nycklarna på bordet och något skulle hända skulle naturligtvis mamma koppla de samman med att hon syndade.. genom att lägga nycklarna på bordet..
Hur som helst.. SOm liten och man hade lånat mammas nycklar och man la dom på köksbordet och sa
"-Mamma, jag la dina nycklar på bordet"
Då kan man kalla att det blev "action" i hemmet.. Som när man ser allt i slow motion.. mamma tar satts och springer genom hemmet och skriker "Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej".. Kanske inte så drastiskt men nästan=P
Nycklarna åkte illa kvickt ner, helst skulle dom inte nudda bordet.. Jag tänkte *Tsssss..så löjligt.. "
När vi var ute och promenerade kunde mamma ta ett snekliv som inte heter duga, kunde ibland se ut som hon snubblade eller knuffade till mig mitt i gången och skyllde på en jävla brunn..eller ett brunslock med "A" på.. ja ni vet säkert hur det fungerar.. Byggställningar och stegar kunde mamma rycka en i armen åt sidan så man inte "gjorde sitt livs största misstag" att skaffa sig otur.
Har alltid funderat och skrattat åt mamma.. Men idag så vet jag inte hur jag ska känna inför detta.. SKa jag vara arg på min mamma som smittat mig eller bara fört över sina skrock-gener på mig?
Idag är det jag som springer genom mitt hem och skriker "Neeeeeeej" när Linnéa ska lägganycklarna på bordet..
Har flera gånger tänkt lägga ifrån mig nycklarna på köksbordet.. men det är som en magnet som stöter ifrån sig min arm.. hur mycket jag än försöker övertala mig själv att det där bara är påhitt kan jag inte lägga nycklarna på bordet..för tänk OM.. just i dom situationerna svär jag åt mamma i hennes frånvaro...
Ute focuserar jag på att nu jäklar ska jag traska på och samma sak där.. när jag väl kommer nära en A-brunn tar jag ett extra långt kliv över om det går annars får det bli "sne-stukar-klivet" man ser berusad ut eller som man stukar hela lårbenshalsen.. och ibland göra man ju det med.. för en jäkla brunn???

Jag har fått mammas skrock-gener... ända förklaringen och jag är tillochmed så smittad att jag knappt kan köra stackars barnvagnen på en A-brunn för tänk om stackars Linnéa ska få otur för att jag "slarvat" innan hon är stor nog att undvika dom själv???!!

Behöver jag söka hjälp??? Troligen!!