MadeleneL

Igår hade jag och Linnéa ett oerhört långt tjaffs om en flaska..ja ni hörde rätt. Jag hade ställt en mycket liten Jägermeister flaska på våran bänk i köket för att jag skulle ställa den i kylen. Linnéa gick och började greja med den och jag sa vid flera tillfällen att hon inte skulle röra den... men de örat var avstängt. Sen sa jag till arg och då ställer hon ner den på bänken igen och suckar argt och går mot mig med mycket bestämda steg och ögonbrynen så långt ner över ögonen att hon skulle kunna ha haft hort i pannan...så ställer hon sig bredvid mig mmycket nära och stirrar upp med ycket ilska i blicken och säger
"-Den j***a flaskan ska inte stå där, den bara står där, de får den inte. Jag rör den om jag vill. Annars får du ställa den högt uppe då kan jag inte ta den. Flytta den nu upp mamma. Den ska INTE VA DÄR!!!!"
Jag blev en aning chockad över svordomen i början och skulle hålla mig för skratt och sen prata med henne och förklara att den kan visst få stå där.. saker ska få stå om vi vill det. Det ska hon INTE bestämma. Då börjar hon vifta hej vilt och pekar högt och lågt och säger ännu högre
"-Ta BORT FLASKAN MAMMA NUUU! Den jäkla flaskan ska inte stå där..jag stämmer nu!!! Jag gör så om jag VILL!"

Just i de ögonblicket kände jag likheterna mellan oss, men vill så gärna förneka de in i det sista. Efter alla historier jag fått höra om mig själv som liten och efter att jag fått lära mig att vända min envisa och mycket bestämda sida till något bra så känner jag igen vad hon går igenom och inser vilken stor uppgift jag och Patric har och vilken LÅÅÅÅNG resa vi har framför oss=) Det kommer bli kul men mycket påfrestande stundtals.
Linnéa blir verkligen arg när hon inser att jag alltid är några steg före henne eftersom jag har erfarenhet av min envishet och aldrig ger upp. Hon blir så arg innan hon till slut ger upp och gråter och vill kramas.
Även där förstår jag henne.. jag har själv varit där..med en mamma som då fan inte gav upp och jag fattade aldrig varför jag alltid besegrades.. men de är väl för att hon var mer erfaren hon med=)

Linnéa ringde sin mormor och berättade mycket ilsket om flaskan och varför hon var arg och sen ringde hon sin onkel också för att berätta samma sak.
Efter 20 minuter av ilska för flaskan kunde jag inte hålla mig längre. Började skratta av att denna lilla lilla tjej kan ha sån enorm vilja och ha svar på tal hela tiden trotts sina 2,5 år. De är som dagis fröknarna sa att det är ju ingen av de stora barnen som kan köra med henne eller ta en sak från henne för då ryter hon ifrån.. I övrigt är hon jätte omtänksam.=)

Nu ska jag bjuda på lite bilder från gårdagen..bilder som verkligen är Linnéa.. jag lyckades fånga Linnéa på bild inte bara henne utan även hennes personlighet som återspeglas i bilderna. Så roligt att fota mitt i leken men oerhört svårt... man får öva för att perera i rätt riktning när det är fart och fläkt, hela tiden kunna avläsa barnet och ligga lite före för att sen vara snabb med kameran. Blir oerhört avslappnade bilder och väldigt levande.
Hur kul som helst=D


"-Så här arg är jag på flaskan..."

"-Jag stämmer här!!"

"- Mamma jag kan vara jätte arg"

Här kommer alla bilder vi fotade under lek..visar er mina favvisar som stämmer in på Linnéa..bilderna ovan visar tydligt vem hon är också..men här är mer spontana lekbilder..



BusLinnéa..."Ta mig om du kan mamma"

♥fina underbara du♥

Sprudlande och glad Linnéa, sån hon är för det mesta.

Bus♥

Tröttis..

Linnéa älskar att gnugga näsan och titta mig i ögonen mycket nära..ser så lustigt ut säger hon=)