MadeleneL

Det är inte lätt att vara kvinna.. eller så är det just det de är.. Vi kan skylla på allt..
det är alltid mest synd om oss. Vi har alltid giltiga skäl till våra dåliga handlingar..
eller det är iallafall vad man kan skylla på.
Jag tycker att de är dax för uppryckning!! Det är dax att sluta skylla mitt dåliga humör på annat och även om de skulle bero på kvinnoåkommor så är det inte ok att låta de gå ut över andra... Jag lovar att ge de ett försök=)
En gång i månaden kan vi skylla på kvinnokroppen.. då är de synd om oss.. de värker, sliter och drar och man känner sig fulare och fetare än någonsin.. Man... eller JAG känner mig irriterad.. eller förbannad oavbrutet utan att veta varför.. Som tur är är det bara ibland och inte varje gång.
Oavsett hur ont ens sambo har kan jag alltid dra den här visan:
"-Tänk då på mig!!! Som den där Augustinatten 2007 gick runt med en mördande värk pga. dig i fleeeera timmar!!Jag har fött barn!!!"

Nu har Patric väldigt tur som slipper ramsan om hur vida jag fött barn eller ej.. jag tar de som en kvinna och låter han få gny över förkylningen och halta fram i hemmet.. jag tycker synd om honom för han har de trotts allt värst!!
Sanningen är just den.. att de har han ju! Om vi kvinnor tänker om..  så är de mest synd om männen vid en ynka förkylning. Tänk själv att vara så klen att man tror livet slutar vid en förkylning!
Så nästa gång får det bli en klapp på ryggen och så får man spela med och låtsas förstå att det är fruktansvärt.

Kvinnan är starkast så är det bara!=P
(och stundtals gnälligast)

Igår gick allt fel.. irritationen byggdes upp från morgonen och vid 18 tiden brast de.. Linnéa kom till mig när jag gick iväg för att vara i fred en stund och tittade på mig med stora frågande ögon och sa:
"-Varför är du så arg mamma? "
Jag började le och svarade att man blir det ibland, mamma är trött och saker går fel ibland. Då får mamma gå till sitt rum en stund tills de känns bättre.
Linnéa: "-Jag funderar på detta, är du ledsen med? De ska du inte vara mamma.. Allt blir bra vet du väl lilla mammis!" och så klappar hon mig på kinden.. visst blir allt bra=)
Mitt dåliga humör försvann direkt!