Vovvsingar
I går hälsade jag på min farmor. Hon har alltid haft många hundar och har ännu. Jag minns att jag alltid älskade att hälsa på farmor när jag var mindre för då kunde jag få gå ut och gå med hundarna och se farmor träna dom.
Farmor är nog den som planterat hundkärleken i mitt liv, även min storebrors och min pappas liv. Lika självklart som luft, man bara ska ha hund, något annat vore konstigt. Jag minns att jag lånade varenda hund som fanns på gården jag bodde på som liten och även på campingen vi var på om sommrarna. Jag drömde om att få ha en egen hund. Himmelriket var att komma hem till farmor och leka och mysa med alla hundarna.
Jag är oerhört glad att Linnéa har fått uppleva samma sak. Hon är så glad när hon får veta att vi ska hälsa på gammelfarmor med hundarna. Hon skuttar runt hemma och kan knappt vänta på att få komma till himmelriket där hundarna springer runt. Himmelriket är det för hundarna med=) Bosse blir som tokig när han får komma dit, han vet att han kanske kan charma till sig en bit bulle eller två, som hund får man busa fritt och springa lös i inhängnad trädgård med andra hundar.
Linnéa lekte med vovvsingarna för fullt, de två små charmtrollen som farmor har Ricky och Robin och vår hund Bosse och min brors hund Bella=) Rena hund träffen. Sen har farmor tre stora hundar med.
När vi skulle åka hem blev Linnéa så ledsen, hon ville stanna kvar, hon ville gå ut och gå med hundarna.
Linnéa har också blivit smittad av hundsjukan som min underbara farmor smittar alla med och det är jag glad för=)
Robin
Linnéa dresserar hundarna, det går sådär=)
Ricky och Bella
