SLUTA PLÅGA MIG...
Så länge denna "söta" backe tänker fortsätta att plåga mig tänker jag bestiga den..
Jag ger mig aldrig!!!
Den kanske inte ser så värst mördande ut, men kan tillägga att längst ner i bilden svänger backen och lutningen är fruktansvärd. Att försöka gå snabbt i backen är lönlöst och att försöka springa upp för den är ännu värre.. men jag ger mig inte förrän jag springer upp för den och känner att jag kan springa några mil till;)
Den dagen ska jag skåla i champagne vid toppen av backen och fira ordentligt!
När jag går min vanliga runda till sjön så ska man först gå upp för denna backe och sen planar vägen ut sig lite men efter några meter börjar det gå uppför igen och de gör det en bra bit=S. När man kommit upp för denna backe är man helt slut i benen och att sen fortsätta pressa i uppförsbacke är mördande... men när man kommit förbi all uppförslutning brukar benen vara såpass bortdommnade att de bara könns skönt och man känner att man kan traska och springa på hur långt som helst!
Jag återkommer med hur det går att besegra backen..
